Orienteringsklubbarna 2019: 1. Nya orienteringsklubbar

För 3-4 år sedan sammanställde jag och bearbetade statistik om Sveriges orienteringsklubbar och skrev sedan ett antal inlägg. (Senaste inlägget.) Nu har jag uppdaterat detta och avser att följa upp med ett antal inlägg om vad som hänt sedan dess. Jag inleder med detta inlägg som alltså handlar om de 16 orienteringsklubbar som tillkommit sedan slutet av 2015. Man kan tycka att det är bra med nya klubbar men jag är inte så säker på att det alltid är så.

Turfklubbarna
Orienteringsförbundet har tre medlemmar som ägnar sig åt orientering i form av Turf. Från Wikipedia:
Turf är ett platsbaserat spel för flera spelare med förstärkt verklighet utvecklat och utgivet av det svenska spelföretaget Andrimon AB. Spelet släpptes år 2010 för iOS och Android och går ut på att erövra virtuella spelområden på fysiska platser genom smartphonens GPS-system, för att på så vis tävla mot andra spelare. Spelet är gratis med tillgängliga köp inuti appen. Turf har bidragit till uppkomsten av flera idrottsföreningar, bland annat i Skåne, Göteborg och Stockholm.

Orienteringsklubbarna är:
Turf Skåne
Kalmar Turfförening
Föreningen Turf Västmanland

Jag måste erkänna att jag inte hört talas om Turf innan jag stötte på de här klubbarna på SOFT hemsida, och det är säkert en nyttig form av sysselsättning, men jag är tämlingen säker på att ifall de hade försökt att starta ett nytt idrottsförbund så hade de inte fått bli medlemmar i RF. Istället har de alltså gått med i orienteringsförbundet vilket ger de möjligheter att få ekonomiskt stöd som andra idrottsföreningar.

Arrangemangsklubbar
Vi har sedan tidigare ett antal orienteringsföreningar som verkar ha som huvudsyssla att ordna en orienteringstävling och nu har det tillkommit ytterligare en:
Obygdens OK

Målet med denna förening är: att arrangera idrottsevenemang, främst med inriktning på löpning och orientering.
IF Löjp

Även denna klubb verkar mer vara inne på arrangemang (än så länge naturpass):
Funäsfjällens SK



Gymnasieförening
Sedan tidigare har det funnits SOFT-anslutna föreningar på flera av orienteringsgymnasierna och nu finns även en i Hallsberg:
Alleskolans IF

Flersektionsföreningar
Två föreningar har tillkommit som har verksamhet inom många idrotter och där orienteringsdelen inte verkar att vara den största:
IFK Söderhamn
Dorotea IF

Ickeförening-föreningen
Den mest kända föreningen för de som inte vill vara med i en förening är AXA Sports Club. Nu finns även en sådan förening inom orienteringsrörelsen:
Umara Sports Club

Umara är stolt huvudsponsor till en av Sveriges största idrottsföreningar - Umara Sports Club. Föreningen är en kostnadsfri förening, ansluten till 5 olika förbund (friidrott, triathlon, skidor, cykel & orientering) för idrottare som kanske inte har så mycket tid över till att vara föreningsaktiva, men ändå vill tillhöra en riktig förening, få klubbkänsla och tävla med andra likasinnade motiverade människor.

Samarbetsförening
Det finns sedan tidigare ett antal alliansföreningar inom SOFT och nu finns även en förening för samarbete kring orienteringsträning i Kristianstad:
Föreningen Orienteringscentrum Kristianstad

Aktivitetsförening
SOFT har en medlemsförening som inte verkar göra något för att få nya medlemmar. Istället erbjuds aktiviteter mot betalning. Jag har lite svårt att se det ideella i detta:
Tough Training Group Umeå IF

Oklar klassificering
Följande orienteringsklubb har jag inte fått någon tillräckligt bra bild av för att kunna göra en klassificering. Kontaktpersonen är dock redan med i åtminstone två orienteringsklubbar sedan tidigare:
Skidorienteringsklubben Smalspåret

"Riktig" orienteringsklubbar
Av alla dessa föreningar är det tre som har medlemmar med i Sverigelistan eller som deltagit i orienteringstävlingar för klubben så att det verkar att vara vara riktiga nystartade orienteringsklubbar:
Långbergets OK
OK Brunnen
Åre OK


Sammanfattningsvis har orienteringen fått sexton nya medlemsföreningar men det innebär alltså inte sexton nya orienteringsklubbar. Jag som relativt ny orienterare har uppfattat att kärnan i orienteringsrörelsen är klubbar med medlemmar som både arrangerar tävlingar och som deltar i tävlingar. Fler av de nya klubbarna ifrågasätter denna modell. Utöver de som sysslar med Turf, och inte orientering, och TTGU som inte verkar vara en ideell förening alls så finns en ny förening för de som vill tävla men inte arrangera (Umara SC) och flera föreningar som bara verkar vilja arrangera (Obygdens OK, Funäsfjällens SK). Även gymnasieföreningarna är en typ av arrangörsföreningar genom att det är för att arrangera orienteringstävlingar som de måste vara medlemmar i SOFT. Jag har inte inblick i någon arrangörsförening men genom att det inte finns någon klubbverksamhet så måste intäkterna från arrangemangen gå till något annat. (Jag ser dock inget problem i att eleverna på orienteringsgymnasierna lär sig att arrangera tävlingar, och att det gör det med skolkamraterna.)

Ser man det positivt så verkar Obygdshelgen bli en riktigt häftig tävling och förhoppningsvis kommer det nu att finnas bättre möjligheter att utöva orientering även i Dorotea, Åre m fl orter.

Uppdaterad 2019-06-26 med IF Löjp och Åre OK som av någon anledning fallit bort.

Grottan vid Hamptjärn

Idag var det dags att återbesöka O-Ringenterrängen i Örnsköldsvik då vi skulle leta efter isgrottan vid Hamptjärn. Vi hade förstått att grottan skulle finnas på kartan från etapp 1 men trots ingående studier så hittade jag inte igen någon grottsymbol (203) på kartan. Som tur var hittade jag två vägbeskrivningar på nätet (1 och 2). Grottans position på kartan framgår här (JWe i rött):

Mycket riktigt är grottan inte ritad på kartan; i stället är det ritat som en S-formad opasserbar brant:

Det blir visserligen tydligt att man inte kan passera branten men den som ser grottan kan inte använda den för att läsa in sig. Rätt eller fel? Så här såg grottan ut idag:

Tät skog på sprintkartor

För ett par veckor sedan var vi i Borås och sprang O-Event med tre sprinttävlingar på lika många dagar tillsammans med Dalarnas orienteringsförbund. På två av etapperna hade jag svårt att läsa grönbilden och efter att tävlingarna var slut gick jag tillbaka och tog en till titt på skogen och kom fram till att jag hade haft rätt i min känsla att skogen inte var ritad med rätt färg.

Svårigheten när det gäller att rita tät skog på sprintkartor är den stora skalan; 1:4000/1:5000 jämfört med 1:15000 för skogskartor. (En skogsyta blir ungefär tio gånger större på en sprintkarta jämfört med en skogskarta.) Det är alltså möjligt att rita med en helt annan upplösning och för att kartan ska redovisa framkomlighet korrekt så måste man göra det. Oavsett hur man gör om man generaliserar för mycket så blir det fel; det är lika allvarligt om en skog ritad med nedsatt löphastighet inte är det som om man missat att rita den grön.

På fredagens Sprint by night tog jag ett vägval nedför en slänt genom ljusgrön skog (60-80 % av normal löphastighet) och hamnade i en riktigt plockepinn av vindfällda träd. För att ta sig igenom brötet var man tvungen att klättra och kämpa (Fight i ISOM 2017.) Med tanke på hur svårt det var att ta sig igenom den ljusgröna skogen valde jag att helt undvika den mellangröna skogen (40-60 %) på väg till nästa kontroll med ett långt vänstervägval. En konkurrent i H40 som inte är så noga med kartsymbolerna berättade efter tävlingen att det inte varit några problem att springa genom den mellangröna slyskogen.

Så här såg den ljusgröna skogen ut i dagsljus:

Det som verkligen fick mig att börja fundera över redovisningen av vindfällda träd var dock lördagens Downhill sprint. När jag sprang den letade jag efter något som jag trodde var änden på en rishög. Kontrollpunkten (7) var "Tät skog - Sydöstra slutet [linjeobjekt]". Jag sprang förbi kontrollen utan att kolla kodsiffran och när jag kom tillbaka efter en krok så insåg jag att kontrollpunkten var vid slutet på ett vindfällt träd:

I kontrollringen finns två smala remsor av tät skog och det är alltså de här två träden:

När kartan ritades var de antagligen löphindrande men nu tog det enligt min bedömning 0-2 sekunder extra att passera träden tvärs och då kan jag inte se att det ska vara med på kartan. Det fanns dock mängder av vindfällen i tävlingsterrängen som inte var redovisade alls på kartan, både i ljusgrön och vit skog. Problemen med att försöka göra så här detaljerad kartritningen är flera. Det är (nästan?) omöjligt att rita in alla hinder konsekvent och det krävs ett stort arbete vid revidering av kartan. Nu var det så att de här träden även fanns med på kartan från 2017:

De här har alltså legat här i mer än ett år och är därför inte särskilt löphindrande längre. Ett par vindfällen som faktiskt var det fanns omedelbart nordväst om de två som var inritade:

Den löpare som inser att den täta skogen på kartan egentligen är svårpasserade vindfällen och väljer att springa bredvid de inritade vindfällena springer alltså rätt in i ett par färska vindfällda träd.

I början av augusti arrangerade min klubb distriktsmatchen för ungdomar från Dalarna och granndistrikten och jag var både kartritare och banläggare för sprintdistansen. Att dubblera som banläggare är enormt arbetssparande när det gäller kartritningen genom att man genom banläggningen styr vilka delar av kartan som måste detaljrekas. Även på vår tävlingskarta hade vi ett parti med tät skog men genom att banläggaren (jag) inte hade några sträckor med vägval genom skogen så slapp alltså kartritaren (jag) att lägga ner tiotals timmar på att rita en rättvisande karta i den täta skogen.

På den här sträckan gick det att springa endera höger eller vänster på cykelbana. (Vi hade en funktionär som kollade att ingen tog vägvalet över åkeriet.) Man kan givetvis även uppnå den här effekten om banläggaren har en bra dialog med kartritaren men det kräver att banläggaren ser värdet i att spara in kartritningstid.

Ett avslutande tips är att helt undvika löphindrande skog som sprintterräng eller, om det inte är möjligt, att lägga banorna så att den täta skogen undviks. Downhillsprinten i Borås är känd för den här skogsterrängen och då föredrar åtminstone jag en karta som är mer generaliserad och där man inte redovisar enskilda vindfällda träd.

Alléer

Igår sprang vi sprint-DM i Leksand vid Tegera arena och jag fick till ett bra lopp utan större bommar. Under min egen löpning reagerade jag inte på några oklarheter/fel på kartan, och det är det viktigaste, men när jag därefter skuggade yngste sonen i ÖM1 så var det en hel del jag reagerade på. På eftermiddagen var det sprintstafett för barnen vilket gjorde att jag däremellan hade lite mer tid att jämföra kartan med terrängen.

Något som jag diskuterade en del med kartkontrollanten när jag ritade kartan till förra årets sprint-DM i Dalarna var hur man ska rita alléer. De två alternativen vi diskuterade var:

401 + 419 (1) Öppet, lättlöpt område med framträdande buske eller litet träd
402 (2) Öppet, lättlöpt område med spridda träd
Själv tycker jag att det är mycket lättare att få rätt bild av terrängen när träden ritas ut på öppen mark jämfört med de oftast smala remsorna av "parkhygge" (402). På gårdagens karta fanns båda alternativen med, ibland i direkt anslutning till varandra!

I anslutning till arenan finns flera alléer där den som går åt väster är ritad med enskilda träd och den som går i nord-sydlig riktning är ritad som öppet område med spridda träd.

Väg med framträdande träd på sidorna.

Väg som korsar föregående väg, denna är omgiven av öppen mark med spridda träd.

På parkeringen (529, Område med hårdgjord yta) finns ett antal områden med öppen mark med spridda träd.

På den här parkeringen några meter ifrån där förra bilden är tagen finns i stället ett antal framträdande träd.

Mitt huvudargument för att använda symbolen framträdande träd är att det då blir lättare att läsa och förstå när man springer. Ser man till vad som står i sprintnormen tycker jag att träd planterade i en allé inte är spridda.

När jag var ute i terrängen noterade jag att kartan inte reviderats på de delar av kartan där det inte gick några banor.

Inhägnat område med passerbart staket.

Själv hade jag problem att passera staket på kartan ovan.

De lokala tecknet svart kryss skulle enligt PM vara majstång eller lekplats men på kartan fanns även skyltar samt höga lyktstolpar.

Två majstänger eller lekplatser?

Lugnet är redo

När man i dessa dagar går en militär "kartritarutbildning" och som idag sover på kasern är det naturligt att ta en löprunda upp till Lugnet.

Det har varit fantastiskt väder i veckan och även ikväll var det fint. Fastän timmen var sen pågick arbete vid arenan. Jag hade även turen att få provspringa en bana på labyrintorienteringen.

,

Motivationen var på topp men när jag läste fel på 9 och 6 på väg från K5 tappade jag riktningen och även ett antal sekunder. Imorgon är det dags för sprint!

Intensiv kurs för vuxna

Under helgen var kursledare för Ludvika OK första intensivkurs för vuxna nybörjare enligt GMOK koncept. Medan skolning av nya orienterare tidigare verkar utgått ifrån högt tempo (ungdomar tävlar på banor de ska kunna springa i högt tempo) så låter man i stället karta (inklusive brunbild), kompass, passning av karta och kartkontakt var utgångspunkten och så får tempot komma därefter. Vår helgkurs gav ett mycket bra resultat och de fem deltagarna var alla godkända på den avslutande träningstävlingen (Livelox). Kartritningsinsatsen inskränkte sig till att jag flyttade en stig som blivit inlagd på kartan för ett par år sedan utifrån ett gps-spår som tyvärr gjorde några spontana krokar. Förra veckan gjorde jag, med hjälp av barnen, denna 3D-modell över området kring klubbstugan.

Inomhustrampen

I fredags avgjordes den första Inomhustrampen i Kyrkskolan i Ludvika. I herrklassen vann William Lind från Malungs OK Skogsmårdarna medan hemmajunioren Cecilia Djerf (Ludvika OK/VBOL) vann damklassen. Tävlingen bevakades av lokalmedia/Nya Ludvika Tidning:
TV: På minutjakt i rasande fart genom labyrint

Jag var kartritare för tävlingen och som sådan var jag även med och planerade banläggningen. Det första steget var att analysera hur tävlingsterrängen vid Stockholm Indoor Cup såg ut:
Karta SIC Etapp 1
Karta SIC Etapp 2
Som tävlande hade man inledningsvis stora problem att förstå hur det hängde ihop men vi utgick ifrån trapphusen och gjorde följande skiss.

Skiss som visar hur de olika trapphusen hängde ihop på SIC 2016.

Nyckeln till framgångsrik inomhusorientering (3D) är att snabbt skapa sig en mental bild av byggnaden. Vi gjorde olika försök att dela av Kyrkskolan i Ludvika och fastnade till slut för detta alternativ.

Vår indelning av Kyrkskolan som visar vilka byggnadsdelar som nås från respektive trappor
och hur byggnadsdelarna hänger ihop.

Denna karta kunde sedan förenklas till en skiss motsvarande den vi gjort från SIC.

Skiss över Kyrkskolan.

Strukturen behöver inte vara så komplicerad för att det ska bli svårt. Att byggnaden innehåller flera våningar och att vägarna i verkligheten innehåller många riktningsförändringar räcker.

Labyrinten på våning 3

 
Sedan var det dags för banläggaren att ta över. Den lättaste banan, för U2, följde en väg genom byggnaden medan övriga banor blev svårare och längre.

Bana 1 för U2

Sträckor med vägval kombineras med kortare sträckor som gynnar snabb orientering.

Bana 2 för D12/H12

Steget blev ganska stort från DH12 till DH13 och kanske borde vi ha gjort en bana till och haft med klasserna D14/H14.

Bana 3 för D16/H16

För inomhusorienteringen vill man som banläggare även att det ska finnas med sträckor där löparen måste fundera om det överhuvud taget är möjligt att komma fram till kontrollen. För bana 4 hade vi kontroll 4 vid logerna under aulan som var en sådan kontroll.

Bana 4 för Damer/Herrar