Nu är orienteringsåret 2024 slut och jag tycker att det varit ett bra år för oss i Ludvika OK. Med en 96:e plats på 25-manna har vi även rent objektivt uppnått något som många mindre klubbar skulle vara nöjda med. Jag tänker därför att det här är ett bra tillfälle att blicka tillbaka på de nästan 15 år som familjen varit med i Ludvika OK och se hur vi hamnat där vi är. De trådar jag kommer att utgå ifrån är min roll, klubbens placering på 25-manna, för LOK eller för VBOL som vi tävlade för fram till och med 2020, samt poäng enligt den beräkning jag använt för att skatta läget i orienteringsklubbarna. Till skillnad från när jag gjort den skattningen för alla klubbar 2015, 2019 samt 2024 så har jag nu gjort beräkningen för varje enskilt år (och alltså inte tittat på förekomst av arrangemang, stafettdeltagande osv under något av de senaste två åren). Under åren vi var med i VBOL har jag tittat på antalet deltagare i respektive tävling (främst stafett-DM) och sett ifall Ludvika OK skulle ha kunna få ihop lag om vi varit en egen klubb.
2010
När våra barn började
orientera 2010 var det i en ganska liten men väl fungerande klubb.
Klubben hade en nybörjarkurs på våren och arrangerade DM medel på
hösten. Det fanns ganska många ungdomar upp till 16 år och ledarna
var föräldrar som i de flesta fall själva orienterat sedan de var
små. Ludvika OK ingick i tävlingsalliansen Västerbergslagens OL.
Som jag kommer ihåg det var det förvånande att våra barn (med
icke-orienterande föräldrar) ville fortsätta med orientering efter
vårens nybörjarkurs. I 25-manna kom VBOL på plats 177.
2011
Året därpå började vi komma
in mer i klubben och gick regelbundet på träningar. Vi hade under
våren VB-träningar en träning i veckan och egna klubbträningar en
annan. På hösten gick man över till att ha två gemensamma
träningar i veckan. Under 2011 arrangerades bara en närtävling och
vi hade inte några aktiva juniorer så därför är 2011 året med
lägst poäng för klubben under perioden. Jag gjorde några starter
i öppen klass (ÖM5/6) detta år. Under de första åren vi var
medlemmar i Ludvika OK skickade klubben ut medlemstidningen LOK-nytt
några gånger per år och den sista vi fick kom ut hösten 2011.
VBOL stämplade fel på 25-manna.
2012
Efter två år började jag
själv springa tävlingar lite mer regelbundet. Jag gjorde min första
start i tävlingsklass, vilket jag klarade bra. Det jag inte insåg
då var att det var en skogssprint och alltså inte alls full, svart,
svårighet. Min första riktiga tävlingsstart, H35 i DM medel, kom
på hösten och då var jag nästan en timme efter segraren. Jag fick
ett begränsat ansvar som hjälpledare för ungdomarna och kom in i
arrangemangsorganisationen som startansvarig då jag fick ta över
efter den mångårige startchefen Sven Lenz som introducerade mig till startfunktionen. VBOL slutade detta år
på plats 154 på 25-manna.
2013
Följande år kom jag med som
en av klubbens representanter i den gemensamma ungdomskommittén för
VBOL. För min del handlade det mer om att gå på möten och jag
tror inte att jag höll i någon träning. Familjen drogs in mer i
orienteringssporten och vi åkte på vårt första O-Ringen; i Boden
där jag själv växt upp. Jag fortsatte som startchef på vår
nationella tävling och jag kom med som reserv på 25-manna där
laget slutade på plats 208. Jag startade först på sträcka 7 och
fick ett stort försprång så det kändes inte som att jag sinkade
laget för mycket. Efter säsongen 2013 hade jag börjat få en
känsla av att klubben inte fungerade riktigt lika bra som jag hade
trott och jag kände att jag borde göra en lite större insats.
2014
Under början av 2014 gick det
ut mail till alla medlemmar i klubben om att vi skulle vara med som
funktionärsförening för O-Ringen Sälen 2016. I mailet
efterfrågades bland annat engagerade till miljögruppen och genom
att jag tyckte mig ha bättre koll på miljöfrågor än orientering
anmälde jag intresse. Detta ledde till att jag blev miljöansvarig
och kom med i ledningsgruppen för O-Ringen 2016. Om klubben varit
lika väl fungerande som när vi gick med 2010 hade nog detta kunnat
vara en bra idé. Det som hänt sedan dess var att många av de ungdomar som
varit mycket aktiva 2010 tappat intresset. Denna säsong hade några slutat helt och med dem även föräldrar som ledare. Ett par andra i
klubben flyttade till annan ort. Det hela slutade med att jag blev
invald i styrelsen som sekreterare och där även fick ansvara för medlemsregistret
samt för att skicka ut information till aktiva. Jag blev även
huvudansvarig för ungdomsverksamheten och det var mycket som var
nytt. När jag ordnade den första träningen hade jag inte tillgång
till några kartor så jag improviserade ihop en kompassövning med
”död räkning” utan någon karta alls. Vi hade inte sökt att
arrangera någon tävling 2014, endast en närtävling, och genom att
vi var betydligt färre aktiva innebar detta sänkta ambitionsnivåer
för klubbens verksamhet. Jag fick springa sträcka 6 på 25-manna
och gjorde nog ett godkänt lopp då laget slutade på plats 157.
2015
Under vintern 2014/2015 började
jag rita sprintkartor för att vi skulle kunna ha sprintträningar
och jag funderade även över klubbens framtid. Jag hade då tagit på
mig så många uppdrag att jag gjorde denna reflektion:
”-
Jag inser att ifall jag tröttnar helt på detta så kommer jag lämna
klubben i värre skick än om jag inte gått med.”
Vi
ansökte om att arrangera en sprinttävling på distriktsnivå. Genom
en snöleopardincident på Orsa björnpark så ströks DM sprint och
istället fick vår tävling DM-status. Vi hade ett tungt år med få
som var med som funktionärer på klubbens stora kulturarrangemang på
Midsommar. Med hjälp från grannklubbarna lyckades vi i alla fall
arrangera DM sprint. Vår gemensamma ungdomsverksamhet inom VBOL
utvecklades också bra. Jag fick återigen springa sträcka 7 på
25-manna och vårt lag slutade på plats 153. De problem jag såg
inom Ludvika OK tillsammans med det goda samarbetet med de andra
klubbarna inom VBOL gjorde att jag väckte frågan om att slå ihop
tävlingsalliansen och dess moderklubbar till en enda klubb. Jag fick
med styrelsen i Ludvika OK på att vi skulle undersöka
förutsättningarna, men övriga klubbar var inte intresserade. Efter
säsongen kom jag därför fram till att jag inte orkade mer än att
fullfölja uppdraget i ledningsgruppen för O-Ringen 2016 och
planerade att avsäga mig mina uppdrag i klubben vid årsmötet 2016.
Jag såg verkligen inte någon framtid alls för Ludvika OK. Två
händelser gjorde att jag ångrade mig. Den ena var att jag fick ett
ledarstipendium från OK Tisaren/Stena – det var svårt att ta emot
det och sedan sluta som ledare – och den andra var att Ragnhild tog
på sig att vara kassör i klubben. Innan dess hade vi under några
år haft en kassör som inte gick på några styrelsemöten, men som
ändå skötte betalningar och bokföring. Denna hade aldrig
orienterat själv och hennes barn hade slutat tidigare så hon hade
egentligen ingen anledning att vara kassör i vår klubb. Det är
dock svårt att ha en styrelse när man bara får en ekonomisk
rapport i samband med årsmötet och det blev ett lyft för
styrelsearbetet att få in en riktig kassör. I slutet av 2015 och
början på nästa år gjorde jag min första sammanställning av
läget i orienteringsklubbarna.
2016
Det som präglade 2016 var att
vi arrangerade O-Ringen i Sälen. Ludvika OK hade inte med extremt
många funktionärer men vi var många som ansvarade för olika
funktioner. Jag tycker att arrangemanget blev bra och det gav ett
ekonomiskt överskott för funktionärsföreningarna. Det ledde dock
tyvärr till att vi inte orkade ha någon nybörjarkurs för barn
detta år. Tillsammans med Rolf höll jag i alla fall en
nybörjarkurs för vuxna i april. Jag hade hört om detta koncept på
O-Ringen 2015 och i februari gick jag en instruktörskurs som SOFT
ordnade med ledare från GMOK. Denna kurs har vi sedan hållit alla
år sedan dess (utom 2017) och den har gjort att föräldrar som inte
själva orienterat kommit in i sporten fortare och i många fall
också blivit ledare i ungdomsverksamheten. 10mila gick på Lugnet i
Falun och VBOL hade med lag i alla klasser. På 25-manna sprang jag
sträcka 6 och Västerbergslagens lag slutade på plats 172.
2017
Vändningen i klubbens
nedåtgående utveckling kom under 2017. Att vara funktionärsförening
för O-Ringen är inte något som lockar nya medlemmar men inför
2017 fick vi in ett par nya aktiva familjer och Elin och Marie tog på
sig att hålla nybörjarkurs för barn tillsammans med Smedjebackens
OK, så det blev bara ett år utan någon sådan. Vi arrangerade för
andra gången sprint-DM och jag var med och ordnade Skogsröjarträffen
då vi bland annat höll vår andra inomhusorienteringstävling i en
högstadieskola. Vi åkte till Partille där VBOL hade ett par
ungdomslag och ett damlag. Vi åkte hemåt efter damkavlen och våra
ungdomar saknade att vara uppe på natten och heja på
ett lag i 10milakavlen. Att vi hade fått in nya aktiva familjer
märktes även i 25-manna där jag sprang sträcka 7 och laget
slutade på plats 117.
2018
Årets arrangemang 2018 var
distriktsmatchen för Dalarna, Gästrikland, Hälsingland, Uppland
och Västmanland, en tvådagarstävling/läger som vi arrangerade i
augusti. Jag hade ritat sprintkartan och var även sprintbanläggare
och tävlingsledare. Mitt fokus under året var att ha en bra verksamhet för
VBOL ungdomar av vilka de flesta då var födda 2001-2006. Vi var med
i alla klasser på 10mila i Nynäshamn (kombinationslag i
seniorklasserna) med ungdomar i alla lag och jag gjorde 10mila-debut.
Tillsammans med en annan förälder ordnade jag en resa till
Ungdomens 10mila med ett D18-lag. Efter några bra år med växande
ungdomsverksamhet, inklusive föräldrar, fick vi 2018 ihop två lag
på 25-manna och det var första året sedan 2010 som Ludvika OK hade
kunnat få ihop ett eget lag i någon av de större stafetterna.
Västerbergslagens OL 1 kom på plats 112 och Västerbergslagens OL
2, där jag sprang den långa sträcka 5, på plats 276.
2019
Inför 2019 planerade jag för
mer verksamhet för ungdomar och juniorer. Jag arrangerade
ungdomsledarutbildningen Ungoteket Dalarna med hjälp av
klubbkamrater (från LOK och övriga VB-klubbar). Vi drog också
igång ett juniorsamarbete i Dalarna och åkte på en Swedish
League-tävling i Värmland. Vi ordnade under påsklovet även en
nybörjarkurs (GMOK-konceptet) för äldre ungdomar med egna ungdomar
som ledare (fler ledare än deltagare). Vi fick dessutom till ett
HD18-lag i Ungdomens 10mila där alla längre/svårare sträckor
sprangs av tjejer. Kanske var det utebliven nybörjarkurs för barn
2016 som spelade in, men detta år var det så få medlemmar i Ludvika
OK upp till 12 år som sprang stafett-DM så att vi inte skulle ha
fått ihop ett eget lag. I början av 2019 tog dock min motivation
slut efter att ha lagt ner mycket ideell tid under 5 år så jag
avsade mig mina uppdrag i klubben. Det är lättare att orka hålla
igång på en hög nivå så länge man känner att alla drar åt
samma håll och för min del kände jag inte det på olika nivåer.
Jag fick i alla fall vara med och springa 25-manna där VBOL återigen
hade med två lag som tyvärr båda blev ej godkända. Under 2019
väcktes återigen frågan om att utreda organisationen inom
Västerbergslagens OL, och diskussioner om att slå ihop klubbar, av
medlemmar i en annan klubb och jag argumenterade då för att det är
bäst att bara var med i en klubb:
”Personligen skulle jag
vilja vara med i endast en klubb och kunna känna att vi i den
klubben har en gemensam målsättning med vad vi vill med klubben och
sedan arbeta för att uppnå detta. Den klubben skulle kunna vara
VBOL. Om det inte blir grönt ljus från alla moderklubbar i VBOL
hoppas jag att den klubben är LOK.”
Västerbergslagens
OL ställde för första gången på många år upp i SM Stafett i
klassen H20 med ett mixat lag av tre LOK-juniorer. Det blev dock tyvärr inte någon
resa till Skåne och 10mila vilket var en besvikelse för våra
damjuniorer.
2020
Diskussionerna om framtiden för
VBOL fortsatte 2020 och då de andra klubbarna inom tävlingsalliansen
inte ville gå vidare och slå ihop klubbarna till en så beslöt vi
i Ludvika OK istället att lämna alliansen från 2021. Det som
präglade 2020 var givetvis främst pandemin som gav låga klubbpoäng
för alla klubbar. Ludvika OK var dock en av få klubbar som
arrangerade mer än planerat då vi utöver Veckans bana arrangerade
en pandemianpassad tävling på en mindre karta (Laggarudden) som
Bertil börjat rita till en veterantävling. Klubbens veteraner hade
inte engagerat sig i frågan om sammanslagning till en VB-klubb men
när vi valde att gå ur så uppfattade jag det som att flera gamla
medlemmar blev mer motiverade att jobba för klubben. Pär tog tag i
arbetet med kartor, inklusive en långsiktig plan för arrangemang,
och vi har sedan dess genom en aktiv kartkommitté fått en
mycket bättre kvalitet på våra kartor. Under sommaren 2020 kunde
vi med stöd från kommunen, tillsammans med OK Malmia, anställa
ungdomar tre veckor på sommarlovet för att ordna SOL-skola två
veckor och arrangera en sprinttävling den tredje veckan. Genom att
många barn stannade hemma under pandemin hade vi många deltagare de
åren. (Vi fortsatte sedan med SOL-skola till och med 2023.)
2021
Detta var första året efter
att vi lämnade VBOL och vi började bygga upp en organisation med
kommittéer. Med stöd från kommunen och RF-SISU tog andra inom
klubben tag i underhåll och renoveringar av klubbstugan. Under åren i VBOL hade vår klubbstuga hamnat i kläm. Visst användes den för möten och läger, men klubbstugan blir inte en naturlig samlingspunkt när man är med i en tävlingsallians med gemensamma träningar. Efter att vi gick ur alliansen har vi haft klubbträningar en gång i veckan och huvuddelen av dessa är vid Gussjöstugan. Ju mer klubbstugan används i klubbens verksamhet desto större intresse blir det att sköta om den. Även detta år präglades av
pandemin, med inställda stafetter, men trots detta lyckades vi under
2021 få en bra fart på verksamheten. För första gången på många
år hade vi ett lag i D21 (D17-) på stafett-DM med ett par juniorer
förstärkta med en veteran. Vi arrangerade en klassisk
tvådagarstävling i skogen vilket vi inte gjort tidigare under de år
jag varit med och jag har sedan dess ansvarat för sekretariatsfunktionen på våra tävlingar.
2022
Något
som jag själv identifierat som en nyckel till att bli en fungerande komplett orienteringsklubb var att kunna erbjuda möjligheten för
juniorer att vara med i stora stafetter, främst 10mila. Vi började
träna för 10mila under 2021, då tävlingen för andra året i rad
blev inställd, och inför 2022 gjorde vi en ny satsning. Vi gjorde
då en nyckelvärvning i form av Henrik (S) som efter studierna fått
jobb i Ludvika och flyttat hit. Med Henrik hade vi en senior tränad
för att springa ”långa natten”. Vi fick ihop ett lag till
10milastafetten varav en i laget hade gått vår nybörjarkurs för
vuxna hösten 2020. Vi anmälde även inte bara ett utan två damlag.
Jag trodde inte att vi skulle få två fulltaliga damlag på
startlinjen men vi ville ha många damer beredda att springa och vid
behov vara reserver i 10milakavlen. Båda damlagen var dock godkända
och två damjuniorer sprang båda kavlarna (vilket gjorde att jag
fick vara lagledare istället för att springa). Under 2022 hade vi
även tre damjuniorer som sprang stafett på junior-SM.
Vi hade dock dåligt deltagande på stafett-DM genom att vi var
arrangör för DM medel och DM stafett (den typen av omständigheter är en
anledning till att jag tittar på två år när jag tar fram Läget i
orienteringsklubbarna). På hösten gjorde vi nystart på 25manna och
målet var att ta oss runt godkända. Vi gick i mål på plats 177,
vilket väl var i samma nivå som när vi var med i VBOL.
2023
Genom att vi haft med lag i
alla klasser i 10mila året innan var det genomförbart att delta
även 2023 trots att tävlingen skulle gå i Skellefteå. Intresset
var dock lägre med anledning av de långa resorna och vi valde då
att bara anmäla ett lag i 10milakavlen, med fyra unga damer i laget.
Det var dock länge osäkert om vi ens skulle få ihop tio löpare
men jag fick tipset att sträcka 3 var kort och rak och lämplig för
löpstarka icke-orienterare. Några dagar innan tävlingen värvade
jag min brorson Pentti (ishockeyspelare och tidigare backhoppare) i
Örnsköldsvik och med mig och tre barn innebar det att halva laget
kom från vår släkt. En förutsättning för att göra ett bra lopp
som hänglöpare är att man har någon att hänga och när vi låg
sist vid en radiokontroll på sträcka 1 såg det lite mörkt ut,
trots att det i princip var midnattssol, men efter bra upphämtning
på sträckorna 1 och 2 fick vi en bra rygg i Sundbybergs IK
andralag. Att vi lyckades ta oss runt de relativt långa banorna med
ett i huvuddel ungt lag är jag otroligt stolt över och jag tror att
det var viktigt både för att behålla vår grupp av juniorer och
för att ha en verksamhet som lockar seniorer. Våra unga damer fick
sedan möjlighet att möta ett jämnare motstånd på Venlastafetten
i Finland. Nästa stora lyft för verksamheten var att vi i Johanna (som gått vår nybörjarkurs för vuxna på våren) och Kristina fick
in två nya ungdomsledare som tog ansvar för de yngre barnen
(grön/vit grupp). Tidigare hade barn efter vårens nybörjarkurs
slussats över till en stor grupp med ungdomar i alla åldrar. Det
här gjorde att vi fick en bättre verksamhet för yngre och därmed
också att fler nya barn fortsatt. Inför hösten bytte Henrik (L)
klubb till LOK vilket direkt gjorde många minuter på 25manna och
tillsammans med bra insatser från resten av laget innebar det en
förbättring till plats 129. Jag fick springa sträcka 5 och
överraskade alla, särskilt mig själv, med att vara snabbast i
laget på den sträckan trots att (eller tack vare?) jag fått hjälp
av övriga under loppet.
Ett annat viktigt nyförvärv under hösten var Ole Jørgen som lämnade
studierna i Trondheim och NTNUI för jobb vid Hitachi Energy och
Ludvika OK. Klubben fick sedan under hösten fler seniorer som
flyttat hit som nya medlemmar. Årets arrangemang var på gränsen av
vad vi klarade av. Enligt distriktets långtidsplanering skulle vår
krets arrangera DM lång och sprint och vi hade funderat på att söka
någon av dessa tävlingar men då övriga VB-klubbar sökte andra
tävlingar än DM så arrangerade vi alltså både DM sprint,
sprintstafett och lång under en helg.
2024
Det här
året har klubben utvecklats vidare och vi har fått en organisation
som börjar sätta sig. Efter många års diskussioner tog en grupp av våra äldre medlemmar tag i Hittaut, vilket blivit mycket lyckat. Nytt för året var stafettligan. Med både
juniorer och seniorer i klubben så fanns intresse för att vara med
och vi ställde upp på stafetterna under våren. På grund av
sjukdom fick jag hoppa in och springa sista sträckan på
Göingestafetten. Huvudfokus var 10mila och under vintern ordnade vi
några träningar och under våren även en uttagningstävling. Av
laget i 10milakaveln från Skellefteå var endast tre kvar (men en
sprang istället ungdomskaveln och tre damkaveln) och vi kom på
plats 184 av 270 godkända lag (jämfört med 181 av184 året innan)
i herrkaveln och på plats 173 av 251 godkända lag i damkaveln.
Själv var jag lagledare men fick även möjlighet att prata lite om
vilken betydelse som 10mila har för vår klubb i TV-sändningen
fredag kväll. Stafettvåren avslutades med en tur till Kauhava där vi nu hade med lag i både Venla och Jukola (och jag fick springa med Äänekosken Sarjakuvaseura 2). Med många nya yngre löpare hade vi nu även
realistiska möjligheter att ta oss upp på topp 100 på 25manna.
Tyvärr var det så att ett antal som velat springa nu inte fick
plats i laget, men då jag gått upp i H50 fick jag springa sträcka
3. Vi tappade några placeringar på vår sträcka (från 71 till 76)
och laget gick till slut i mål på plats 96. Något som är mycket
glädjande är att samtidigt som de barn/ungdomar jag följt under
åren nu vuxit upp och springer stafettligan så har vi även en
stor grupp yngre barn som tycker att orientering, och särskilt
orienteringsläger, är något av det bästa de vet.
Klubbverksamheten är fortfarande fylld av utmaningar men allt är
lättare när man är del av en väl fungerande klubb. I mitten av
november var jag med som deltagare på en träningshelg med fyra
träningspass som klubbens seniorer ordnat och det kändes nästa
overkligt att vara med utan att själv ha lagt banor eller satt ut
kontroller.
Sammanfattning
Vad är det då som
gjort att Ludvika OK lyckats vända en negativ utveckling? Ludvika OK
är idag en klubb där jag känner att alla drar åt samma håll och
här upplever jag att det blivit en stor förändring efter att vi
lämnade tävlingsalliansen VBOL. I stort sett alla som var aktiva i
klubben 2014 är fortfarande, mer eller mindre, aktiva idag. Även om
många – inklusive jag själv – tappat sugen eller tagit en paus
så har vi kommit tillbaka och fortsatt att göra olika typer av
insatser för klubben. När det gäller att ha tagit stegen från att
ha varit en mindre klubb till att nu vara en klubb med komplett
verksamhet så har det varit helt avgörande att vi har haft en grupp
ungdomar som fortsatt i sporten, och i klubben, upp till vuxen ålder.
De flesta av dessa har föräldrar som inte själva orienterat som
barn utan där hela familjen kommit in som nya i sporten. Vi har inte
haft ett för stort fokus på resultat utan orienterar för att det
är roligt. Kanske är det en fördel att ha ledare som själva inte
orienterat som barn? Vi har dels inte tröttnat på sporten och dels
är vi goda förebilder som visar att vi orienterar för att det är
roligt även om vi ofta kommer sist. Nästa steg har varit att få
ihop egna lag på tiomila. Vi har haft detta som mål under ett antal
år. Först var vi några som hade det som ett inofficiellt mål
i VBOL och sedan blev det ett uttalat mål för Ludvika OK. Att vi
lyckats beror på att våra ungdomar vuxit upp och att vi sedan fått
in nyinflyttade seniorer. Detta hänger ihop med att det går bra för
Ludvikas stora arbetsgivare Hitachi (tidigare ABB, tidigare ASEA),
men det är samtidigt tillfälligheter som spelat in. Här är min
slutsats att det är svårt att ta steget upp och att det därför är
viktigt att hålla i deltagandet i 10mila även om det vissa år inte
är så stort intresse. Jag har tidigare kommit fram till att det
viktigaste för en orienteringsklubb är att det är lätt att komma
in som ledare. Genom att vi är några som gjort mycket under åren
så är vi nu i det läget att man kan tacka ja till att ordna en
träning utan att det innebär att man även måste göra x, y
och z, vilket också innebär att det inte längre är ett fåtal som gör allt. Det är även viktigt att det är lätt att komma in
som ny orienterare. Vi har nybörjarkurser både för barn och vuxna
och sedan ett par år har vi även träningar för de yngre som inte
förutsätter att föräldrarna kan orientera. Under de år som jag har varit aktiv har vår klubb fått stöd från SOFT och RF-SISU för föreningsutveckling och stöd till utbildningar. I vissa fall har det viktigaste med dessa stöd kanske varit att vi kunnat fokusera på att genomföra verksamhet utan att först behöva övertyga andra i klubben om att lägga pengar på det? Det förekommer idag diskussioner om vad exempelvis SOFT kan göra för att stödja klubbar och jag tycker att vi fått det stöd vi har behövt. Det går att vända en negativ utveckling, men det kräver mycket arbete i klubben och det finns inga garantier. Detta arbete är inget som någon konsulent på ett kansli kunnat göra åt oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar