I tidigare inlägg presenterade jag mitt förslag från 2015 om att slå ihop de klubbar som idag ingår i tävlingsalliansen VBOL till en orienteringsklubb. Det som då hände efter att jag lagt förslaget var att min klubb (Ludvika OK) ställde sig positiv till att gå vidare med förslaget medan övriga klubbar inte var intresserade av några sådana diskussioner. Nu har alltså frågan väckts igen, denna gång av medlemmar i en annan klubb. När jag har tänkt igenom frågan igen så kommer jag till samma slutsats: det skulle ha varit rätt att inleda den här processen 2015.
Min upplevelse är fortfarande att nuvarande organisation både innebär dubbelarbete
och att många frågor faller mellan stolarna. Den gemensamma ungdomskommittén ansvarar för det mesta av verksamheten men har inte tillgång till någon budget. Moderklubbarna har varsin budget men egentligen ingen orienteringsverksamhet. Tävlingsalliansens styrelse slutligen har varken någon större budget eller något direkt ansvar för tränings- och tävlingsverksamheten. Även till synes enkla frågor som inköp av en uppsättning nya datorer kan ta ett år att bereda.
En orienteringsklubbs viktigaste tillgångar är ideell tid och, kanske framförallt, engagemang. Jag tror att det är i själva orienteringen - träningar och inte minst tävlingar - som engagemanget för en klubb skapas. När man då tävlar för en klubb (VBOL) och identifierar sig med den klubben är det inte alls säkert att man känner samma engagemang för att arbeta för sin moderklubb. Som ny medlem är det inte lätt att förstå hur det hänger ihop eller varför man ska vara med och hjälpa till med moderklubbens aktiviteter.
I tidigare inlägg har jag skrivit om orienteringsrörelsens framtid och jag är tyvärr övertygad om att ett stort antal av nuvarande klubbar inte kommer att finnas kvar om ett antal år. För mig har det viktigaste varit att vi ska ha en fungerande klubb i Västerbergslagen, inte vilka klubbar som vunnit 10mila på 60- eller 70-talet. När jag kom med det ursprungliga förslaget 2015 var Ludvika OK i en svacka och jag var tveksam till hur länge vi skulle kunna fortsätta som klubb. En av orienteringsrörelsens styrkor är att det finns många orienterare som fortsätter som ledare långt efter att deras egna barn vuxit upp och det gör att en klubb kan överleva tillfälliga svackor. Om man istället är beroende av föräldrar kan det gå fort utför med en klubb. Efter att förslaget om att slå ihop klubbarna inte gick igenom har jag arbetat rätt hårt för att Ludvika OK ska finnas kvar som en fungerande klubb. Både med föreningsadministration, orienteringsverksamhet och annat. Idag har Ludvika OK kommit ur svackan och har en mycket mer stabil organisation.
Även om jag tror att det var rätt att väcka frågan om sammanslagning för drygt fyra år sedan är jag inte övertygad om att det är rätt väg att gå 2020. Under 2015-2016 arbetade vi tillsammans inom en rad olika funktioner inför O-Ringen vilket stärkte gemenskapen inom VBOL (liksom med övriga funktionärsklubbar inom distriktet). Om vi hade påbörjat en sammanslagningsprocess redan 2015 skulle vi ha haft gott om tid och ändå varit färdiga idag. Om vi börjar idag, och utan att först vara överens i centrala frågor, är jag rädd för att vi kommer att få lägga mycket tid och engagemang på detta under flera år; tid och engagemang som vi istället kunde ha lagt på orienteringsverksamheten. Jag kommer ihåg hur diskussionerna gick 2015 och jag tror att det fortfarande finns medlemmar i moderklubbarna som är negativa till en sammanslagning. Det finns också frågor om exempelvis klubbstugor som måste hanteras vid ett samgående och som inte är helt enkla. Om det skulle bli så att höstens diskussioner, vilket jag själv alltså tror, leder till att ett antal medlemmar i moderklubbar är för en sammanslagning medan andra är negativa så tycker jag inte att det är värt att riskera konflikter kring detta som i sådana fall riskerar att dränera klubben på engagemang. I sådana fall tycker jag att Ludvika OK istället ska lämna tävlingsalliansen Västerbergslagens OL.
Givetvis är det en stor fördel att vi idag har gemensamma träningar med en större grupp barn och ungdomar än om vi hade träningar var för sig. Det är mycket mer stimulerande att förbereda en träning om det kommer 60+ deltagare än 10. Det blir också lättare för barnen att hitta kompisar i en större grupp. (Det ursprungliga argumentet att det blir lättare att få ihop stafettlag tycker jag inte väger särskilt tungt genom att VBOL inte haft egna lag på exempelvis 10mila varken i dam- eller herrklass under de senaste åren.) Trots att det finns stora fördelar med nuvarande organisation så tror jag att nackdelarna är något som man inte kan komma ifrån och att de kommer att begränsa moderklubbarna så länge vi har uppdelning mellan moderklubb och tävlingsallians.
Personligen skulle jag vilja vara med i endast en klubb och kunna känna att vi i den klubben har en gemensam målsättning med vad vi vill med klubben och sedan arbeta för att uppnå detta. Den klubben skulle kunna vara VBOL. Om det inte blir grönt ljus från alla moderklubbar i VBOL hoppas jag att den klubben är LOK.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar